Centrum för forsknings- & bioetik (CRB)

Stamceller: en ny typ av biobanksmaterial?

2017-03-06

Stamceller är kanske inte det första vi tänker på som biobanksmaterial. Det finns särskilda biobanker som fokuserar på just stamceller. Och som biobanksmaterial betraktat för de här cellerna med sig etiska och juridiska frågor som skiljer sig från de traditionella.

Pär Segerdahl, docent i filosofi
Pär Segerdahl, docent i filosofi

Stamcellsforskare behandlar inte bara data från mänskligt material. Även materialet i sig behandlas och kan transplanteras till forskningsdeltagare. Kommersialisering av forskningen innebär dessutom att celler deriverade från donerad mänsklig vävnad förekommer i produkter på en marknad. Ett nytt projekt undersöker etiska och juridiska frågor kring utveckling av stamcellsbehandling av diabetes typ 1.

Idag behandlas diabetes med dagliga insulininjektioner eller med insulinpump. En alternativ behandling är att transplantera nya insulinproducerande celler deriverade från mänskliga embryonala stamceller. De transplanterade enheterna med nya celler känner av blodsockerhalten och reglerar själva utsöndringen av insulin. För att göra en sådan behandling tillgänglig för patienter (inte bara för forskningsdeltagare), krävs kommersialisering. Men tillåter lagen patentering av cellinjer som härrör från mänskligt donerat material? Är handel med sådant material lagligt? Projektet leds av Mats G. Hansson, professor i biomedicinsk etik, och är ett samarbete mellan flera forskare vid Uppsala universitet: Olle Korsgren, professor i transplantationskirurgi, Anna-Sara Lind, universitetslektor i offentlig rätt, Bengt Domeij, professor i civilrätt, Jessica Nihlén Fahlquist, lektor i medicinsk etik, och Pär Segerdahl, docent i filosofi.

En annan fråga gäller forskningsdeltagares rätt att när som helst dra tillbaka sitt samtycke. Innebär den rätten att transplantat med mognade celler måste avlägsnas från försökspersoner om embryodonatorn återkallar sitt samtycke? Och om forskare delar stamcellslinjer med företag: är dessa företag villiga att investera i utveckling av stamcellsprodukter om donatorer när som helst kan dra tillbaka sitt samtycke?

En annan svårighet handlar om syftet som embryodonatorer tillfrågas om samtycke till. Enligt lagen kan mänskliga embryon doneras endast för forskningsändamål (eller till andra IVF-patienter). Men medicinsk forskning förlorar sin mening om resultaten inte kan kommersialiseras. Den når då inte patienterna. Det är viktigt att informera givare om detta bredare sammanhang kring embryodonationen. Betyder det att samtycket blir bredare än lagen tillåter? Eller finns det stöd, eftersom man inte använder embryona i produktutvecklingen, utan deriverat material?

Svaren på dessa frågor beror troligen på om man kan skilja mellan donerade embryon och cellmaterial deriverat från embryon. Även mer filosofiska frågor väcks om hur vi ska betrakta embryon, stamcellslinjer, mognade celler och mänsklig vävnad.

Pär Segerdahl

En version av den här texten är också publicerad på Etikbloggen där det går att kommentera och diskutera innehållet.

More biobank related news