Centrum för forsknings- & bioetik (CRB)

Både risker och nytta med identifierbara data

2016-06-14

Det finns risker med att hantera persondata i forskning. Deltagare kan komma till skada om de kan identifieras av obehöriga. Men det finns också klara fördelar när det gäller patientsäkerhet, diagnos och behandling om forskare har möjlighet att skilja mellan individer genom att identifiera dem.

Avidentifiering eller kodning räcker antagligen inte till för att skydda människor som lämnar prover och hälsoinformation mot integritetsintrång eller brott mot sekretessen. I medicinsk forskning behöver man kunna identifiera individuella patienter för att få resultat. Det är särskilt viktigt när det gäller sällsynta diagnoser, där antalet patienter är litet. Enligt en artikel i European Journal of Human Genetics är det upp till forskarsamhället att visa att de klarar av att hantera riskerna och förtjäna människors förtroende att få använda deras data.

Enligt författarna behöver vi öppna och transparenta processer för information och samtycke till forskning. De föreslår också att man använder säkra och unika märkningar för att både kunna skydda människors information och identifiera dem, till exempel GUID eller HD. Mats G. Hansson är en av författarna. Enligt honom behöver forskare vara försiktiga med att lova för mycket när de beskriver hur deltagarnas information ska skyddas. Forskarna behöver också nå upp till en hög professionell standard och utbildas i forskningsetik. Särskilt i början av karriären.

När det gäller hantering av persondata i forskning överväger fördelarna riskerna i de flesta fall. Författarna skriver att tillräckligt informerade samtycken kan bidra till ansvarsfull datahantering. Men det är inte en förutsättning. Enligt dem är breda samtycken också förenliga med etisk access till data, delning och användning. Även i de fall där det saknas samtycke borde forskare kunna få hantera data, under förutsättning att användningen är laglig och om förvaltningen av data har en bevisat hög standard.

För att det här ska fungera krävs det att det finns strukturer på plats. Vi behöver etiska och juridiska ramverk och en reglering som pekar ut behovet av unika märkningar som fungerar för att hantera komplex och internationell insamling och delning av data. Forskningsprojekt behöver också ha förvaltningsstrukturer som speglar allmänhetens och deltagarnas önskemål. Enligt författarna behöver forskare se till att ta reda på vad människor i samhället oroar sig för och se till att ha en levande dialog med patienter och allmänheten. I det ingår det att kommunicera om vad forskning är. Både vad gäller forskningens risker och hur människor kan få nytta av resultaten.

Läs artikeln i EJHG: The risk of re-identification versus the need to identify individuals in rare disease research

Josepine Fernow

Mats G. Hansson
Mats G. Hansson är professor i biomedicinsk etik och en av artikelförfattarna

Mer nyheter från CRB