Omvårdnadsetik (på eng. nursing ethics) fokuserar på de etiska aspekterna av vårdgivande. Fokus är på relationen mellan vårdaren och den som är i behov av vård. En central fråga handlar om vad vårdaren kan och bör göra för att bistå patienten, utan att kränka dennas integritet, givet den maktasymmetri som föreligger i vårdmötet. Omsorgsetik (på eng. ethics of care)är i högre grad en normativ etisk teori. Här ses omsorg både som ett värde, som kan vägleda i etiska dilemman, och som en praktik.

Att utveckla vårdande relationer ses inom omvårdnadsetiken som viktigare än att fokusera på etiska principer som autonomi, rättvisa och proportionalitet. Samtidigt är respekt för integritet och självbestämmande viktiga aspekter. Ofta ges begreppet ”att vårda” företräde framför begreppet ”att bota” och intresset ligger på hur man bör vara som människa, snarare än på hur man bör agera i en viss situation. Därmed kan man säga att omvårdnadsetiken är relationell, snarare än handlingsinriktad. Inte sällan har vårdetiska teorier utformats utifrån dygdetiska perspektiv. Andra viktiga aspekter rör personcentrerad vård och en helhetssyn på patienten. Då relationer och omsorg prioriteras är begrepp som relationell autonomi och delaktighet i beslut centrala inom omvårdnadsetiken.

Vi har arbetet med de här fårgorna i många år och publicerat både böcker, avhandlingar och vetenskapliga artiklar. Just nu pågår ett doktorandrpojekt som handlar om beslut att inte återuppliva vid hjärtstopp. Vi undersöker också om föreställande lek kan hjälpa barn med cancer och genusaspekter på telefonrådgivning.